Värdscupfinalen fortsatte med jobb i pjäxor från åtminstone 5 på morgonen till 5 på kvällen. Fullt upp med skottande, hasande och i ordninghållande av över 4 mil nät. Alla nät över högzon måste ju tryckas ihop var eftermiddag för att det inte ska fastna massa snö i dem av vinden under natten, och på morgonen måste alla dessa nät sträckas ut igen.
På morgonen för herrarnas störtloppstävling, åkte jag gondol upp för berget. I Gondolen satt jag och Gustav "Killer" Ericsson och en kille i svenska landslagsstället. Det kan vemsomhelst köpa så tänkte inte så mycket på de, men antagligen var det väl någon tränare. Han började prata med oss, och jag tyckte då jag kände igen honom, men vem va han. Han hade med sig ett par störtloppsskidor, och när jag såg att det stod HO på dem kom jag ju på vem han var, Hans Olsson. Så när vi gick av önskade vi honom lycka till. Och sen på dagen efter vår rapport till honom om backen och vädret, och vårt lyckönskande kom han 3:a i störtloppet. Frågan är om man inte hade lite del i det där ändå :p
Veckan avslutades med fantastiskt väder och voluntärgala, där just vår grupp blev omnämnda i tävlingschefens tal för vår heroiska skottningsinsats precis innan tävlingsstart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar